Och så den obligatoriska vandringen i Appenzellerlandskapet

Vi beslöt oss för att gå till en station längre bort för tillbakafärden och då är ju fågelvägen den kortaste eller?

Vandringslederna är alltid förnämligt utmärkta så vi tog en som såg trevlig ut; den hade ett mål angivet - en liten by med café vilket lät alldeles förträffligt. Leden ringlade sig uppför bergen och lite här och var fanns små pausställen.

Vi fick lära oss lite om stenar, lyssna till bergets musik, spela på stockar och njuta av  gullviveblomstrande ängar.

Se bara som kossan njuter!

Och vi gick och vi gick och undrade om vi aldrig skulle komma fram till byn! Där var den till slut - Schlatt - och det som vi trodde skulle vara ett café visade sig vara en alldeles utmärkt restaurang. Läskande vitt vin (och vatten) och en fräsch Appenzellerteller. Sedan var vi redo för ytterligare ett par timmars vandring till stationen i strålande sol och blå himmel. Vilken underbar dag!

Den obligatoriska tågresan till Appenzell

Varje år tar vi oss en tur till Appenzell med det lilla röda tåget som klättrar uppför sluttningarna från St Gallen.
Denna helg var den årliga röstningen Landsgemeinde. Unga män som blivit röstberättigade får ett svärd av familjen och de kommer till torget snyggt klädda i kostym! Musikkåren spelar och spelmännens skor har vackra spännen. De som har röstkort släpps in på torget som snabbt blev smockfullt och där sker sedan omröstningen medelst handuppräckning. Blir det svårt att räkna får de gruppera sig och det kan t o m bli läge för att manuellt räkna alla händer! En trevlig tjej som stod bredvid oss berättade om proceduren. Efter att ha sett detta gick vi till vår vanliga lilla restaurang Drei Könige och åt vår vanliga Käse-zwiebel kuchen. En dam i folkdräkt sålde den traditionella torra nötkakan som vi naturligtvis måste testa; Barbro fick sköta snacket på schweizertyskan!
Årets kollektion av trädgårdsfigurer till beskådande!

Besöker Barbro i Kreuzlingen

Alltid en dag i Konstanz, Tyskland för div inköp (momsen tillbaka om man har en polare som bor i Schweiz!). Här tog vi en liten paus för ett glas Aperol (pomerans, gentianarot, rabarber och kinin) och en liten starter mexikansk mat; vi orkade inte ens äta upp allt och det var en förrätt!

Marlene poserar så fint för fotot till Tuddens galleri (som han har ovanför slafen) och Mats mannekängade med pulsvärmarna som Pia stickat till Lina